De flesta av er vet hur mycket jag älskar dessa böcker.
Vad ingen vet är varför.

Under mitt år i USA hamnade jag som sagt hos en..
ja låt oss säga inte så bra familj.
Fanns inte mycket att göra på dagarna, inget alls för
att vara mer korrekt. Satt mest inne och gjorde absolut
ingenting. TV fanns det inte, möjlighet att åka in till
stan är inte ens att tala om. Kompisar? Pfft. No way.

Så en dag tog familjen med mig på bio.
Twilight, närmare bestämt.
Tog upp boken det första jag gjorde när vi kom hem
och la aldrig ner den mer.
Här hade jag hittat min flykt från verkligheten och
allt var okej igen, så fort det blev totalt outhärdligt
att umgås med familjen sjönk jag lungt ner i min bok.
Vad hände när jag läst färdigt böckerna igen då?
Jo jag läste dom igen. Och igen. Och igen.

Under de två långa veckor jag bodde hos min
områdesrepresentant för att byta familj var böckerna
min enda utväg. Dessa två veckor är två jag helst
inte talar om, jag hade nått botten.
20 timmar om dygnet sov jag, restrerande läste jag
min bok. Visade sig att det nog inte är bra att
sova så mycket eftersom jag snart gick runt med
konstant huvudvärk. Lösningen på denna huvudvärk?
Sov ifrån den. Ond cirkel indeed.

Men min tröst mitt i denna misär var mina älskade böcker.
Jag har alltid älskat att läsa böcker, mest för att de
är underhållande. Aldrig tidigare har jag läst för att
fly undan.

Twilight är mer än en bok för mig, det är min räddare i
nöden och det kommer jag alltid att uppskatta den för.


Förmodligen en mycket flummig text.
Men nästa gång ni oroar er över hur besatt jag är så
kan ni istället föra över tankarna till hur jag mått
ifall jag aldrig funnit Twilight.