Kraschade ganska rejält med bil inatt.

Skulle bli skjutsade hem från krogen av en kompis kompis, vi tänkte sova i Bergsjön.

Vi var 4 pers i bilen men 3 av oss satt bak. Varför? Eh ingen aning.

Kommer till en lång raksträcka och han brassar på en del och pang bom så kommer det upp en rondel rakt framför oss och den är alldeles för nära för att hinna bromsa.

Han försöker manövrera bilen men kör upp med vänstra sidan på rondellen. Bilen lutar och pga farten blir det snurr på den och vi voltar en gång eller två.

Hinner inte ens tänka på vad som händer för det går så jävla fort. Hör lite glas krossas, någon skrika, ett par rejäla smällar och sen blev allt helt still.

Alla får panik och gormar och skriker tills vi fått reda på att alla överlevde. De andra hoppar ur bilen i full fart eftersom den började fyllas med rök. Jag tycker det är viktigare att plocka upp grejerna som ramlat ur våra väskor och de andra får ännu mer panik för jag är kvar i bilen. Kliver till slut ut och trampar ner på marken, fast den känns jättekonstig. Har väl slagit i huvudet rejält då antar jag, men inser sekunden efter att det är sand jag står på. Bilen hade alltså åkt över rondellen, snurrat ett varv, förstört ett stängsel, hoppat upp för en kant och landat på en sandhög med rätt sida upp.

När jag kommit ut kan jag inte hitta Sandra, hinner tänka att hon kanske hamnat under bilen på något sätt men då ser jag henne ligga på marken några meter bort. Hon har iofs bara gått ur bilen för att lägga sig ner pga smärtan så det var inte så farligt som det låter. Fruktansvärt ont i revbenet har hon och ligger kvar en stund till. Vid detta laget har en hel del bilar kört förbi på vägen men ingen har stannat. Varför vet jag faktiskt inte. Till slut kom tre pers som kände Analis kompisar och de hjälpte oss rensa ur bilen och bestämma vad vi skulle göra.
Vi behövde iofs inte bestämma så mycket för 2-3 minuter senare kommer polisen i Pikébil och de tar personuppgifter från oss alla. Killen som körde fick följa med till stationen för att sedan åka vidare till sjukhuset. Jag tog några bilder på bilen och gick sedan tillbaka till våran nyfunna skjuts.

Inga ord kan beskriva hur hemskt det var.

Ni har verkligen ingen aning om hur mycket tur vi hade!

Två minuter innan kraschen hade jag tjatat på Sandra om att hon måste ta på sitt bälte. Envis som hon är så ger hon sig inte men efter evigheters nojande från min sida och detaljerade beskrivningar om hur jag ska rädda henne om vi krockar så ger hon upp och sätter på sitt bälte.

Vem vet vad som hänt om hon inte haft på det?

Trodde verkligen aldrig jag skulle vara med om en sånhär sak.

Har man inte suttit inne i en kraschande bil så kan man sig inte riktigt sätta sig in i hur det var.