Anonym,
- kan du inte skriva mer om ditt år i usa? varför du åkte, hur det kändes att vara borta och hur det känns att de i din ålder har tagit studenten medans du får gå i en klass som är ett år yngre?
Klart jag kan göra det :) Kanske inte blir så utförligt och exakt eftersom det är ganska svårt att sammanfatta ett helt år på en kort stund, men lite kan jag ju skriva!
Jag åkte till USA eftersom jag alltid varit extremt fascinerad av amerikansk kultur, att mamma och pappa tyckte det var toppen att jag ville åka gjorde bara att jag blev ännu mer sugen. Engelska har alltid varit mitt favoritämne och något jag velat kunna tala flytande, därför bestämde jag mig för att åka. Jag övervägde först att åka till England men eftersom det var dubbelt så dyrt så strök jag det alternativet :)
Att vara borta var stundtals underbart och men oftast ett rent helvete. I början var allt såklart toppen men efter bara någon månad blev det oumbärligt och efter halva tiden bytte jag familj. Det var förmodligen det bästa beslutet jag någonsin tagit fast trots det ångrar jag inte tiden med min första familj. Tack vare dom fick jag ju se baksidan av USA ^^ Min andra familj var underbar men jag saknade ju såklart min familj och mina vänner hemma i Sverige. När man är borta så länge som jag var så märker man hur konstiga saker man saknar. Mest av allt saknade jag Västtrafik konstigt nog. Bara grejen att kunna ta sig vart man vill utan att behöva få skjuts var det jag saknade mest.
Att gå i samma klass med folk som är ett år yngre stör mig inte det minsta eftersom jag mentalt sett fortfarande är max 16, jag har ingen lust alls att bli vuxen så det är superskönt att jag får ett extra år på mig. När jag ser mina jämngamla kompisar kämpa sig fram i vuxenlivet inser jag hur skönt det är att gå i skolan.
Slutsats:
Året i USA hjälpte mig lära känna mig själv, hur töntigt det än må låta. Jag blev tvingad till att växa upp och lära mig ta hand om mig själv. Jag blev betydligt mer självsäker och modig. Jag är inte längre rädd för att prata med folk och istället för att vara tyst är det nu snarare svårt att få tyst på mig. Ett utbytesår är något jag verkligen rekommenderar för alla, oavsett var i världen man åker, man lär sig så mycket mer än en kultur och ett språk.
Klart jag kan göra det :) Kanske inte blir så utförligt och exakt eftersom det är ganska svårt att sammanfatta ett helt år på en kort stund, men lite kan jag ju skriva!
Jag åkte till USA eftersom jag alltid varit extremt fascinerad av amerikansk kultur, att mamma och pappa tyckte det var toppen att jag ville åka gjorde bara att jag blev ännu mer sugen. Engelska har alltid varit mitt favoritämne och något jag velat kunna tala flytande, därför bestämde jag mig för att åka. Jag övervägde först att åka till England men eftersom det var dubbelt så dyrt så strök jag det alternativet :)
Att vara borta var stundtals underbart och men oftast ett rent helvete. I början var allt såklart toppen men efter bara någon månad blev det oumbärligt och efter halva tiden bytte jag familj. Det var förmodligen det bästa beslutet jag någonsin tagit fast trots det ångrar jag inte tiden med min första familj. Tack vare dom fick jag ju se baksidan av USA ^^ Min andra familj var underbar men jag saknade ju såklart min familj och mina vänner hemma i Sverige. När man är borta så länge som jag var så märker man hur konstiga saker man saknar. Mest av allt saknade jag Västtrafik konstigt nog. Bara grejen att kunna ta sig vart man vill utan att behöva få skjuts var det jag saknade mest.
Att gå i samma klass med folk som är ett år yngre stör mig inte det minsta eftersom jag mentalt sett fortfarande är max 16, jag har ingen lust alls att bli vuxen så det är superskönt att jag får ett extra år på mig. När jag ser mina jämngamla kompisar kämpa sig fram i vuxenlivet inser jag hur skönt det är att gå i skolan.
Slutsats:
Året i USA hjälpte mig lära känna mig själv, hur töntigt det än må låta. Jag blev tvingad till att växa upp och lära mig ta hand om mig själv. Jag blev betydligt mer självsäker och modig. Jag är inte längre rädd för att prata med folk och istället för att vara tyst är det nu snarare svårt att få tyst på mig. Ett utbytesår är något jag verkligen rekommenderar för alla, oavsett var i världen man åker, man lär sig så mycket mer än en kultur och ett språk.
Kommentarer
Trackback
